Ingiärd Ifwarsdotter – en hjältinna från Skaraborg

Ingiärd Ifarsdotter levde vid sekelskiftet 16-1700-tal och var piga på det barnhus som inrättats i Nya Lidköping under 1670-talet under Greve Magnus Gabriel De la Gardies tid som herre över grevskapet Läckö. Redan under 1600-talets första del påbjöds inrättande av barnhus för övergivna och föräldralösa barn för att komma till rätta med det faktum att många små drev omkring på gatorna i städerna och på landsbygden. Långt ifrån alla fick dock plats på dessa inrättningar.

Barnhuset i Lidköping hade plats för 12 flickor och 12 pojkar och Ingiärd hade ansvar deras dagliga skötsel. Hon gjorde förmodligen allt hon kunde för att barnen skulle ha det så bra som möjligt med de medel som fanns att tillgå.

Bara denna insatts, att sköta ett barnhem med 24 barn kvalificerar Inigärd till hjältinna. Tyvärr hade det inte gjort att vi vetat vem hon var idag, eftersom spår av människor med hennes samhällsstatus sällan blir bevarade i källorna. Men så gjorde Ingiärd en sak som gör att hennes berättelse finns bevarad. När hon anade att hennes överordnade, barnhusförerståndaren och rådmannen Johan Tillbar inte skötte verksamhetens ekonomi på rätt sätt och skodde sig själv på barnens bekostnad, gick Ingiärd till rätten.

I rådhusrättens protokoll från den 14e augusti år 1700 står skrivet att pigan har berättat att Tillbar köpt tvenne stackar hö till en ko på barnhuset och ett tjug långhalm men för i sin räkning 6 stackar vara köpta. Hon beklagar att de bekommit 30 kast sill var månad och han uppsätter i sin räkning månatligen 40 kast. Emot 10 mark salt mot infört 12 i räkning.” Vart tog resterande stackar hö, halm, sill och salt vägen!? Troligtvis hem till Tillbar själv!

Att en piga står upp mot en rådman på detta sätt var ingen självklarhet och det måste ha krävts stort mod av Ingiärd att föra fram vad hon visste. Rätten avsatte Tillbar som barnhusföreståndare och Ingiärd och barnen fick upprättelse. Ingiärd tog troligen risken att inte bli trodd, hennes låga status i förhållande till rådmannens gör att hon spelade högt. Vad var det som gjorde att hon fick rätt? Hennes nogranna bevisföring? Var hon känd för att alltid tala sanning? Hade de andra rådmännen kanske sett Tillbars tveksamma moral tidigare? Vad var det som fick Tillbar att handla som han gjorde? Hade han det svårt ekonomiskt av någon anledning, trots att han var rådman och borde ha haft vad han behövde? Hur som helst så sågs han inte till mer i när rådmännen skulle sammansträda…